sexologen

 

 När ska männen bestämma sig egentligen?

Något som jag tröttnat på efter en del dateande är alla dessa framtidskommentarer från männens håll. Jag försöker alltid att inte säga för mycket - för det kanske skrämmer iväg honom, eller för att jag inte ska tillåta mig att drömma iväg för tidigt eller av någon annan bra anledning. Men männen, deras munnar glappar tamejfan alldeles för mycket. Och jag köper varenda ord - fast att jag innerst inne vet att det bara är- just ord och eventuellt något som sägs enbart för att få mig i säng (dom vet inte att jag är mycket lättare än så). Men jag undrar - varför?

 

Varför börjar man prata framtid, att man är så lycklig just nu, att man är intresserad av vart det kan leda när man inte alls är inne på det spåret? Varför är inte männen rädda för att skrämma bort tjejen? Har dom kanske en idé om att tjejer inte skräms så lätt? Kanske har dom rätt, eller, jag blir ju inte skrämd - men på min vakt. Är en kille för bra för att vara sann - ja då larmar jag mitt hjärta och ser till att ha en dörrvakt 24/7. Oftast har det visats sig som ett gott beslut. På sista tiden känns det som att killar skiftar från vitt till svart över en natt. Men faktiskt, så har alla dom killarna försökt ligga med mig men jag har sagt nej, ja till själva kuken-i-fittan-akten alltså. Kan det vara därför dom byter inställning så fort? För att dom inte lyckades få doppa kuken trots allt fint dom sa? Är man för självständig och stark för dom då?

 

Ja, frågorna är många och inte ett svar får man. Men en sak är säker - jag ska ta reda på detta. 

 

 

Är ord utan kukdoppande ett fiasko?

Eller är ord med kukdoppande romantik?